Har det börjat?
Jag hoppas verkligen det. Men vad? Vad är det som börjar? Kan det verkligen vara så att jag fått tillbaka det? Eller kommer allt rinna ut i sanden igen?

Vi pratade iallafall, visserligen inte i telefonen eller irl. Men på Fb, vi satt och skrev ett tag. Det kändes frigörande, jag kände den lyckan som fanns förut. Jag blev glad av dig.

Vi har haft väldigt udda stunder, som verkligen varit för udda för att ta upp här. Fast vi har ju också haft riktigt fina stunder. Stunder som jag saknat.

Jag har känt mig som en dålig vän. Alla de gånger vi sagt "vi borde träffas" eller "vi får se till att hitta på något". Dock har de aldrig hänt. Vet inte varför, men jag har fått det på hjärnan. Du betydde otroligt mycket för mig då, sen blev jag kär och allt bara fallera. Jag har ångrat det, men har fått känslan, nu på senare tid, att det kanske var bäst så. Att jag ändå tillslut inte skulle passa in. Har varit så rädd för att jag ska vara så annorlunda.

Jag kanske har fel?

Allt jag vet just nu, är att jag längtar. Då när vi först träffas igen, då vet jag om allt är sant.
Jag vet också att vårat samtal ikväll, har på något sätt gett livet... Substans. Du har varit min bästa vän, fuck it, undrar om någon kommer kunna ta den platsen.

Jag avslutar allt nu med att skriva det igen. Du är bäst!

//Monster