Vem är du att döma?

Jag fattar inte, människor är som trasor, fast inte vilka trasor som helst, utan de som man skiter i att vrida ur. De som bara får suga upp en massa skit och blir sura sedan. Fast de blir ju inte sura bara sådär, utan för att man inte vrider ur dem tillräckligt. Människor gör inte det heller, de flesta suger bara upp allt de hör. Istället för att lyssna på alla källor och överväga vad som är sant, så väljer man att lyssna på de man känner mest. Klart att det uppstår problem, klart man blir osams, klart att man börjar må dåligt! Ska det vara så svårt att ta in från flera håll och överväga? Ska vi verkligen vara så stereotypiska att vi verkligen litar på våra vänner? Kan det inte vara så att dessa två, "Tjallaren" och "Utsatta", alltså vännen är "Tjallaren" och "Utsatta" är den som har sagt något om någon. Kan det inte vara så att dessa två, har blivit osams? Har en dispyt? Varför inte helt enkelt, bara inte tycker om varandra? Har någon överhuvudtaget tänkt att "Tjallaren" kan vara så fräck att börja sprida rykten för att "Utsatta" inte ska känna sig välkommen?

Allvarligt på mitt jobb just nu, finns det mycket snack att jag blir trött på det! Jag skulle kunna ställa mig och säga "Vet du vad han gjort? Han har gjort det där!". Sen är det igång, när dagen är slut vet typ alla det! Visst det finns vissa som inte är sådana, jag ska inte dra alla över en kant. Dock finns det tillräckligt för att rykten ska spridas.

Jag brukar inte bry mig så mycket om detta, men jag blir trött på allt. Jag får lyssna på ganska mycket ibland. Det kommer först från ena hållet, sedan från det andra. FAST! Jag sållar, jag övervägen vad som är sant oavsett vem som säger något.

Detta är inte för att jag inte litar på mina vänner. UTAN jag gör det för att inte förlora dem. Jag vill inte ha några ovänner, jag vill bara vara den som är den. Den som är vän med alla, jag vill inte dra någon över en kant bara för att någon annan sagt något.

Men för att komma till titel punkten. Du som börjar ryktena, Vem är du att döma? Vem är du att sprida rykten? Mår du bra av det? Vad har du emot den personen/den sagda ryktesspridaren? Varför göra det överhuvudtaget? Har det slagit dig att folk mår dåligt på grund av DIG?

Tänkte avsluta med att det finns ett bibelord som passar in lite, dock är det väl menat mot folk som försöker hjälpa andra, fast jag tycker det passar in på detta med. Det är från Mat vers 1-5. Detta är något som ger mig ett starkt intryck.

1 Döm inte, så blir ni inte dömda.
2 Ty med den dom ni dömer med,
skall ni bli dömda, och med det
mått ni mäter med, skall det
mätas uppåt er. 3 Varför ser du
flisan i din broders öga men märker
inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller
hur kan du säga till din broder: Låt
mig ta bort flisan ur ditt öga, du som
har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du
hycklare, ta först bort bjälken ur ditt
eget öga! Då kommer du att se så
klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.

//Monster

Att älska sig själv

Under mycket funderingar och diskussioner med andra, så har jag lyckats kommit fram till att jag faktiskt "Älskar mig själv". Visst jag må se dystert på mitt liv, men vem gör inte det när man är singel. Jag har min solstråle, men vad gör jag när hon inte är här?

Att älska sig själv är faktiskt en viktig del för att man ska kunna komma ut i livet. Är du inte nöjd med dig själv? Hur har du då tänkt dig komma ut i livet? Vem ska kunna se dig för den du är? Vem ska kunna älska dig, när du själv inte tycker om det du ser i spegeln?

Visst man kanske inte alltid är nöjd med sig själv. Vad gör det? Det finns nog ingen som är nöjd med sitt utseende varje dag. Finns nog ingen som är riktigt nöjd med sitt liv varje dag heller. Vissa dagar är helt pyton det förstår jag. Jag kan även förstå att man sminkar sig, rakar sig eller helt enkelt ändrar sitt utseende. Just för att man tycker att man ser bättre ut så.

Jag har alltid tyckt att de som sminkar sig är falska personer. Just för att de inte levererar sig själva, de skapar en falsk "vara". Typ som att paketera en panpizza i en gorbys förpackning och viseversa för er som gillar panpizza mer. Jag har dock aldrig riktigt tänkt på att det är nästan samma sak med oss killar. Fast vi har ju vårat skägg. Visst vårat skägg är naturligt, men det tar oss kortare tid att gå från "Hobo" till "Hunk".

Jag har nog aldrig i hela mitt liv kännt att jag älskar mig själv. Jag har alltid funderat på vad folk tycker, brytt mig vad tjejer säger. Visst smakråd är en sak, men att fixera sig exakt efter vad folk tycker är inte riktigt samma sak. Jag kan nog faktiskt säga, att när jag är rakad på mitt sätt, så känner jag mig nöjd, jag gillar det jag ser i spegeln. Skulle det nu vara att en tjej, som jag går ut med, inte gillar mitt utseende så är det synd om henne. Kan hon inte ta mig för detta så får det allt vara.

Nu säger jag visserligen inte att jag kan ragga på vem som helst. Jag tror däremot att så länge som jag själv accepterar mig själv för den jag är, så kan jag leverera "varan" bättre. Jag kan ju inte "sälja" mig själv, om jag inte tror på att jag är det folk är ute efter.

Min slutsats är, jag älskar mig själv, jag har en underbar dotter, min ögonsten, MEN jag är inte nöjd med mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs med emellanåt, för lite tid med ögonstenen. Jag har ingen att dela min glädje och sorg med. Men jag kan iallafall säga att om vi skulle gå ut någon dag, så skulle du kunna välja vilken brud som helst, och jag skulle kunna pröva att få hennes nummer.

Ni som nu läser allt detta får gärna, om ni nu förstår hur jag menar, skriva en kommentar om hur just NI ser på er själva och erat liv.

/Monstret

Nya dagar, nya tårar

Jag har haft en underbar dag, F vaknade ganska tidigt, men vad gör det liksom bara att gå upp och gilla läget. Vi busade tills frukost, åkte sen ut till farmor, Uffe, farbror och Akira. Vi lekte, busade och hade det trevligt. Kom hem fixade för att lägga F. Hon drack välling samtidigt som jag läste, som vanligt. ^^ Men hon ville inte läsa klart, utan slog ihop boken och ville sova.

Nu har hon somnat.

Jag funderar,
Funderar på allt,
Varje dag,
En ny sak.

Tårarna kommer,
Rinner länge,
Känner kylan mot tårarna,
Fäller då bara mer.

©Rasmus Lönfeldt

Mina tårar kommer, jag vet det, jag känner det. Jag rider ut stormen, som alltid. Jag ignorerar mina känslor, vad jag tycker, vad jag känner och vad jag vill. Vad jag vill funkar inte alltid, mina känslor säger inget till andra och vad jag tycker... Det är något som jag vill hålla för mig själv.

//Monster

Älskar henne verkligen

Hon är så sjuk charmig, Älskar verkligen min dotter. Hon har varit jättemysig och suttit i mitt knä och läst lite saga när vi kom hem. Sen kom det gäster, och hon busade med katterna och gästerna. Hon har varit go och glad hela tiden, nästan iaf. Sen gick vi ut med molly, utan några problem, kommer hem, badar, fixar välling och sedan godnattsaga. Sedan lägger jag henne i sängen, pussar henne på pannan och hon börjar peka upp mot taket och säger "ga! ga!" (typ hennes sätt att säga gå.) Och hon är knäpptyst..

Älskar min Freja!

Meningslöst lidande

Kan man kalla det det? Har jag bara ännu en massa onödiga tankar hur jag passar in i allt? Hur jag trycker ner mig själv, vad folk ser hos mig som person? Vad är jag värdig en plats bland hopen av människor? Vad har jag som gör mig värd vänner? Vem är jag hos dig? Vem/vad ser just du när du ser mig?

Är allt detta dumma frågor? Är detta det som är meningslöst lidande? Mina frågor står alltid obesvarade, jag vet från vissa men alla vill inte svara.. Vågar kanske inte svara? Kanske är rädda för att skapa mer meningslöst lidande? Imorgon är det en ny dag, tråkjobb och sen ska jag spendera tid med min ögonsten. Det ända jag ser fram emot, synd bara att allt är som det är. Att det inte går att fixa med ett fingerknäpp så att jag har körkort eller att jag har ett annat jobb. Vad som helst bara för att få mer tid!

Mina frågor, visst jag kan ta de som meningslöst lidande. Det är meningslöst lidande. Slutar jag grubbla över det så finns det inget att lida för, inget att fördärva mina tomma dagar med.

Men den förlorade tiden med min ögonsten, ALDRIG! Finns inte en chans att det är meningslöst lidande! Jag saknar henne, visst jag får träffa henne varannan dag, om inte mer, beroende på vad hennes mor och jag gör de dagarna jag inte har henne. Ibland sitter jag hemma, ibland med kompisar, ibland är jag med hennes bror (Också en kompis men han måste räknas vid sidan av för att göra det tydligt), har jag tur, så är de där. Då kommer hon och hälsar och jag känner hur hela jag skiner upp.

Kraftfulla frågor men nästan alltid, tomma svar.

//Monster

Hej

Hej!

Detta är en blogg skapad av mig, Rasmus Lönfeldt, dock har jag inte designat den själv men mer om det senare. För er som läser, och inte vet så mycket om mig så hade jag tänkt presentera mig lite mer.

Jag är 23 år, och bor i katrineholm sedan barnsben, förutom årskurs 6-9 då bodde jag hos min far i göteborg.

Jag har nyligen fullföljt en skilsmässa, av någon dum anledningen så måste man bo ifrån varandra i 6 månader innan man bestämmer sig. Dock detta berodde på att vi har en underbar dotter tillsammans. Fast det är ju klart, det säger ju alla föräldrar, men detta hade iallafall också gällt om hon nu skulle vara hemsk.

Min fritid just nu består av att vara med min dotter varje måndag och onsdag, samt varannan fredag till och med söndag. När jag är med dotra, så brukar vi oftast vara hemma och leka. Fast det händer ju att vi går ut också men just nu är det så kallt ute så man kan inte göra mycket ute. Varje lördag åker vi, oftast med bil, ut till min mamma, vi leker, busar med hennes hund, äter och har det mysigt. När jag inte har min dotter blir det oftast datorn, försöker dock komma ifrån den. Annars blir det att man hänger med vänner, pratar och har det trevligt. Kollar även på serier, väldigt ofta nu på senaste tiden, vilket också sker vid datorn. Måste börja komma ut ur min lägenhet MEN det finns för många saker jag vill göra.

Jag är en självdestruktiv person. Jag klarar inte av att träffa nya människor utan att få upp massa tankar. Oftast är det tankar som "vad tråkig jag är!", "måste hitta på något att göra så de tycker om mig..." och "har de trevligt nu?". Fast det som oftast kommer upp är "vad jobbigt med pinsamtystnad, måste säga något, vad som helst för att bryta isen."
Vad jag dock får höra från folk så är jag en trevlig, pratglad och mysig person. Fast som sagt, min självdestruktiva sida säger ju klart annat. Fast jag kan faktiskt vara pratglad men då kommer det dåliga tankar om det som "shit nu pratar jag förmycket igen".

Är det någon som vill veta något mer, så skriv gärna och fråga, eller kommentera på någon av mina texter, jag uppskattar alltid en kommentar. Vill ni att jag ska skriva en dikt åt er så säg bara vad den ska handla om så ska jag försöka.

Det var iallafall lite om mig. Tackar som frågar *bockar och bugar*

//Monster

Celibacy

Turn around,
Spinning again,
Trying to find,
A place to stay.

The place is near,
As the day draws nigh,
The decision to make,
Need to be clear.

Leaving everything,
Throwing feelings away,
Going into celibacy,
Where there is no pain.

I'll keep my daughter,
By my side,
I will never leave her,
This is where I fight!

Take me

Why let the darkest moments take your life,
When you can let me light it up for you?
I will stand by your side,
And make it worth while.

I write this to you,
No one in particular,
But I will be there for you,
If you want me to.

I'll travel across the nations,
I will fight for my life,
Fight dragons and other creations,
Just to make you safe.

Take me for who I am!