Life is a rollercoaster
Det finns inget mer att säga..
Skullle lägga upp en bild. men som det är just nu funkar inte det på bloggen. Så jag lägger upp en länk till den istället. Lite såhär känner jag mig iallafall. Heart
/Monster
Skullle lägga upp en bild. men som det är just nu funkar inte det på bloggen. Så jag lägger upp en länk till den istället. Lite såhär känner jag mig iallafall. Heart
/Monster
Något att lära sig?
Hmm, tog en bild idag, och upptäckte att jag nog inte är så tjock som jag får för mig, bara jag sträcker på mig så försvinner nästan hela magen.. Så nu är det väl bara att Greja mina lår. ^^ 
Kolla in den där. ^^ Blir ju Själa glad över den bilden. ^^
//Monster
Kolla in den där. ^^ Blir ju Själa glad över den bilden. ^^
//Monster
Liv... HA!
Fan vilket härligt liv man lever.. Just nu känns allt bara skit! Jag har ingenting. Eller jo, saker för att klara mig genom dagen, några vänner som jag umgås med. Min underbara dotter, min ögonsten. Men annars då?
Folk tycker jag skulle behöva komma ut. Visst fine, jag kan gå ut. Men ALDRIG! Att jag raggar på krogen. Finns inte en chans. Då är jag hellre ensam. Visst man ska inte vara kräsen. Jag skiter dessutom i om "min" nästa, skulle dricka, röka eller snusa. Det finns dock gränser där jag inte raggar. Däribland krogen.
Satt och prövade någon sådanhär chatroulette grej. #-4 ggr så tyckte de jag prata med att jag såg ut som en äcklig gubbe. TRO FAN DET! Inte undra på att folk aktar sig när jag väl försöker ragga.
Nej, livet är för kort för att tjura.
Visst jag ska inte säga att det inte finns någon som tycker om mig, eller som säger att jag är snygg. Men med tanke på vad majoriteten säger så börjar man fundera på var fan de glömt glasögonen. Visst som jag sa folk tycker om mig. Men utav de som är utanför släkten så finns det 1 person som jag verkligen är intresserad av.. Vad hjälper det mig.. Hon är upptagen..
Livet känns hopplöst ibland. Tur att min dotter håller mig glad om dagana. Tur att det finns vänner som lyckas vända mitt humör. Synd bara, att hon inte finns här att hålla mig glad om nätterna..
Life is hard,
Life is Long,
Take a shot,
It could be good,
What do you know?
Watch out, the monster resides around the corner. He might devour you. and thus, leave nothingness behind.
//Monster
Folk tycker jag skulle behöva komma ut. Visst fine, jag kan gå ut. Men ALDRIG! Att jag raggar på krogen. Finns inte en chans. Då är jag hellre ensam. Visst man ska inte vara kräsen. Jag skiter dessutom i om "min" nästa, skulle dricka, röka eller snusa. Det finns dock gränser där jag inte raggar. Däribland krogen.
Satt och prövade någon sådanhär chatroulette grej. #-4 ggr så tyckte de jag prata med att jag såg ut som en äcklig gubbe. TRO FAN DET! Inte undra på att folk aktar sig när jag väl försöker ragga.
Nej, livet är för kort för att tjura.
Visst jag ska inte säga att det inte finns någon som tycker om mig, eller som säger att jag är snygg. Men med tanke på vad majoriteten säger så börjar man fundera på var fan de glömt glasögonen. Visst som jag sa folk tycker om mig. Men utav de som är utanför släkten så finns det 1 person som jag verkligen är intresserad av.. Vad hjälper det mig.. Hon är upptagen..
Livet känns hopplöst ibland. Tur att min dotter håller mig glad om dagana. Tur att det finns vänner som lyckas vända mitt humör. Synd bara, att hon inte finns här att hålla mig glad om nätterna..
Life is hard,
Life is Long,
Take a shot,
It could be good,
What do you know?
Watch out, the monster resides around the corner. He might devour you. and thus, leave nothingness behind.
//Monster
Lite ord.
Som en stjärna i natten,
Lyser du upp mörkret i mitt hjärta,
Du ger mig hopp,
Om att ljuset ska mig åter finna.
//Monster
Lyser du upp mörkret i mitt hjärta,
Du ger mig hopp,
Om att ljuset ska mig åter finna.
//Monster
Ondskan sprider sig
Vad är detta, vad händer. Den börjar komma. Det är inte likt mig, inte likt alls. Jag blir inte svartsjuk, det är bara inte jag. Men nu är jag det. Sitter och känner hjärtat i halsgropen. Tårar som vill komma ut!
Vem hon är?
Det är hemligt.
Varför?
För att det är bara i mina tankar, som det kan bli hon och jag.
Borta är hon nu iallafall. Borta med han, inte bara det, utan länga också. Jag gör allt för att stå ut.
Varför känner jag såhär? Det finns ingen mening med det.
Hjärtat gör ont, det värker av saknaden. Värker för att jag inte kan vara med henne. Jag trivs för bra med henne, på tok för bra. Dock så är det såhär. Man kan inte alltid få som man vill.
Som titeln säger, ondskan sprider sig. Ondskan är min svartsjuka, som blir till ilska, sorg och tomhet. Bara en vecka, sen är hon hemma igen. Sen får jag träffa henne. Frågan är bara, känner hon som jag? Skulle hon vilja vara med mig istället för han? Kommer jag någonsin vara värd det?
Jag kommer nog aldrig få reda på det. Allt jag kan göra är att hoppas.
Monster känner förtvivlan, vrede och sorg. Monster vill inte känna, men behovet av henne är för starkt.
//Monster
Vem hon är?
Det är hemligt.
Varför?
För att det är bara i mina tankar, som det kan bli hon och jag.
Borta är hon nu iallafall. Borta med han, inte bara det, utan länga också. Jag gör allt för att stå ut.
Varför känner jag såhär? Det finns ingen mening med det.
Hjärtat gör ont, det värker av saknaden. Värker för att jag inte kan vara med henne. Jag trivs för bra med henne, på tok för bra. Dock så är det såhär. Man kan inte alltid få som man vill.
Som titeln säger, ondskan sprider sig. Ondskan är min svartsjuka, som blir till ilska, sorg och tomhet. Bara en vecka, sen är hon hemma igen. Sen får jag träffa henne. Frågan är bara, känner hon som jag? Skulle hon vilja vara med mig istället för han? Kommer jag någonsin vara värd det?
Jag kommer nog aldrig få reda på det. Allt jag kan göra är att hoppas.
Monster känner förtvivlan, vrede och sorg. Monster vill inte känna, men behovet av henne är för starkt.
//Monster
En ensam själ i natten
Att komma hem är nog det värsta som finns. Det är först då som man verkligen inser hur ensam man egentligen är. Känner mig patetisk, tom och sorgsen.
Visst jag har två katter, men det räcker inte, det fyller inte ut tomrummet. Att sedan sätta sig ensam och göra något. Det får mig att känna mig, värdelös. Att bara vara ensam, inte ta mig ut och träffa någon.
Att sedan lägga sig i sängen, det känns bara tomt. Det skulle vara så skönt att ha någon speciell där, Någon som betyder.
Det är så det är, monstret är patetisk och värdelös. Jag gör heller inget för att ändra på det. Så, det är mitt egna fel. Fast, vissa saker kan man inte ändra på. Vissa saker får faktiskt någon annan ändra på för att det ska funka.
Monster är och förblir ett monster. Tills någon svänger förbi och stannar.
//Monster
Visst jag har två katter, men det räcker inte, det fyller inte ut tomrummet. Att sedan sätta sig ensam och göra något. Det får mig att känna mig, värdelös. Att bara vara ensam, inte ta mig ut och träffa någon.
Att sedan lägga sig i sängen, det känns bara tomt. Det skulle vara så skönt att ha någon speciell där, Någon som betyder.
Det är så det är, monstret är patetisk och värdelös. Jag gör heller inget för att ändra på det. Så, det är mitt egna fel. Fast, vissa saker kan man inte ändra på. Vissa saker får faktiskt någon annan ändra på för att det ska funka.
Monster är och förblir ett monster. Tills någon svänger förbi och stannar.
//Monster
Allt har sin tid och plats.
Oavsett hur mycket man längtar efter något kan man aldrig vänta för länge...
BULLSHIT! Är det rätt sak man längtar efter och det är något man verkligen vill ha Så visst. Fine det kan jag ta. Men om det inte är det, så kan man längta för länge. Problemet här ligger i att man kan längta efter något som inte alls är rätt. Som kanske inte kan hända. Då, då kan man längta för länge. Fast det är oftast då man inte kan sluta längta.
Varför ska det vara så? Varför ska omöjligheten alltid vara svårast att sluta längta efter?
Antagligen är det så, för att vi vet att det är omöjligt. Därför längtar vi för hoppet om att det ska ske ett mirakel. Det händer ju mirakel här och där. Ibland kommer verkligenheten ifatt oss, och vi längtar ännu mer. Just för att sanningen är så hård och svår.
Det som nästan alltid förekommer i vår längtan efter saker är tårar. Det är väldigt sällan vi har en stark längtan efter något, utan att fälla en tår när vi kommer på hur lönlöst det kan vara. Det kan även hända att vi får för oss att den är lönlös utan att det är det.
Det svåraste är när vi förlorar någon kär. Det är då vi börjar längta efter saker som vi kansle stört oss på. Små saker som gjort den personen till den vi älskar. Det kan vara små saker, som ett sms som frågar hur det är. Tjat om telefonsamtal som man egentligen inte orkade med. Just de där telefonsamtalen som egentligen inte ledde till något speciellt, mer är det som man vill stå ut med, bara för att få höra rösten igen.
Jag längtar efter min mormor, som gick bort för drygt två år sedan. Jag längtar efter att få höra henne hosta, hennes tjat om att det är dags att lägga sig. Längtar efter att se henne hålla på i kolonien. Längtar efter att få känna cigarett lukt från hennes cigaretter. Eller hur hon sitter livrädd i bilen när någon annan kör.
Alla har vi en längtar, men allt har sin tid och plats. Jag tvivlar inte på att jag kommer få träffa min mormor igen. Jag vet att i efterlivet kommer vi alla träffas igen, FÅr prata om allt som hänt. Leva tillsammans i en värld fylld av mirakel. För det är det efterlivet är. Ett mirakel.
Jag må vara ett monster, utan en andra hälft som gör mig till en människa igen. Jag är ett monster som längtar, en dag kommer jag få det jag längtar efter. Allt har sin tid och plats. Men monstret kommer alltid leva vidare!
//Monster
BULLSHIT! Är det rätt sak man längtar efter och det är något man verkligen vill ha Så visst. Fine det kan jag ta. Men om det inte är det, så kan man längta för länge. Problemet här ligger i att man kan längta efter något som inte alls är rätt. Som kanske inte kan hända. Då, då kan man längta för länge. Fast det är oftast då man inte kan sluta längta.
Varför ska det vara så? Varför ska omöjligheten alltid vara svårast att sluta längta efter?
Antagligen är det så, för att vi vet att det är omöjligt. Därför längtar vi för hoppet om att det ska ske ett mirakel. Det händer ju mirakel här och där. Ibland kommer verkligenheten ifatt oss, och vi längtar ännu mer. Just för att sanningen är så hård och svår.
Det som nästan alltid förekommer i vår längtan efter saker är tårar. Det är väldigt sällan vi har en stark längtan efter något, utan att fälla en tår när vi kommer på hur lönlöst det kan vara. Det kan även hända att vi får för oss att den är lönlös utan att det är det.
Det svåraste är när vi förlorar någon kär. Det är då vi börjar längta efter saker som vi kansle stört oss på. Små saker som gjort den personen till den vi älskar. Det kan vara små saker, som ett sms som frågar hur det är. Tjat om telefonsamtal som man egentligen inte orkade med. Just de där telefonsamtalen som egentligen inte ledde till något speciellt, mer är det som man vill stå ut med, bara för att få höra rösten igen.
Jag längtar efter min mormor, som gick bort för drygt två år sedan. Jag längtar efter att få höra henne hosta, hennes tjat om att det är dags att lägga sig. Längtar efter att se henne hålla på i kolonien. Längtar efter att få känna cigarett lukt från hennes cigaretter. Eller hur hon sitter livrädd i bilen när någon annan kör.
Alla har vi en längtar, men allt har sin tid och plats. Jag tvivlar inte på att jag kommer få träffa min mormor igen. Jag vet att i efterlivet kommer vi alla träffas igen, FÅr prata om allt som hänt. Leva tillsammans i en värld fylld av mirakel. För det är det efterlivet är. Ett mirakel.
Jag må vara ett monster, utan en andra hälft som gör mig till en människa igen. Jag är ett monster som längtar, en dag kommer jag få det jag längtar efter. Allt har sin tid och plats. Men monstret kommer alltid leva vidare!
//Monster