En ljusning?
Vi satt där, stirrade på varandra. Allt bara kändes så rätt, fast det så många gången innan har känts fel. Lustigt nog, så med tanke på allt som varit, så visste jag inte hur jag skulle säga det men gjorde det ändå.
Nu är det vi och det känns riktigt bra.
Tack för att du finns!
//Monster
Nu är det vi och det känns riktigt bra.
Tack för att du finns!
//Monster
Kommentarer
Åh.. Att det skulle bli vi till slut! Dagarna innan kände jag hur hoppet började få fäste i mig och jag försökte halvhjärtat slå det ifrån mig.. Men ju längre tiden gick ju mer ofattbart kändes det att det inte var vi.. Och den där natten på verandan i blixtovädret när vi satt för oss själva och drack te och våra blickar möttes, då tänkte jag att får jag bara chansen så tar jag den! Och det gjorde jag minuten efter! Tack för att du finns! <3
Trackback
Jess skrev: