Vad lever vi för egentligen? Vad är detta med social acceptans? Varför ska man behöva ägna hela sitt liv för att hitta en grupp människor man känner att man trivs hos? Ska social acceptans vara så svårt att finna? Varför kan inte bara alla människor älska varandra för dem vi är?

Allt detta kommer alltid tillbaka till ett och samma nedbrytande moment. Allt detta skitsnack! Folk söker social acceptans, hittar den, sen kommer detta skitsnack och bryter ner allt. Tycker bort människor och lämnar folk ensamma, sårbara och rädda för att våga öppna upp sig igen.

Jag har alltid själv varit att alla går att acceptera, bara man ger dem en chans. Dock har jag alltid varit den som inte är socialt accepterad. Finns det ett sammanhang? Jag tror det! Förmodligen är min anledning, till att försöka acceptera alla, att jag varit den borttryckta. Jag försöker hitta en ny vinkel.

Mitt läge idag är mer att jag inte känner mig socialt accepterad, för att jag inte varit det förut. Jag försöker komma in bland folk men stöter bort mig själv. Försöker hitta fel som folk sett hos mig innan. Idag, är jag dryg, elak och spydig av någon anledning så accepterar folk mig ändå. Jag har flertal vänner där vi är dryga och elaka med varandra, spydigheten ligger med där ibland. Samtidigt så är jag snäll, trevlig och omtänksam när jag är med familjen, men även där på ena sidan är vi spydiga och elaka och bråkar.

Men varför ska det vara så svårt med social acceptans? Varför ska vi alla behöva söka efter någon/några att passa in hos? Åter igen, varför inte bara acceptera alla för våra fel? Varför inte bara SLUTA SNACKA SKIT?!

//Monster