Världen faller samman, precis som en dröm vid första tuggan.
Känns som att min värld faller samman. Jag tappar fattningen, vet inte vad jag håller på med. Skulle vilja spola tillbaka tiden. Göra om allting, göra rätt. Sätta gränser, så att ingen blir sårad. Dock, gjort är gjort.
Varför ska detta med känslor vara så svårt?
Jag förstår faktiskt inte, varför det är svårt. Jag försöker finna anledningar och det enda jag kommer fram till är: Känslor är svårt för att vi ska kunna finna, det rätta, det som verkligen känns bra. Det som är det slutgiltiga, vad vi finner är bäst. Jag har själv alltid sagt att om man inte vågar satsa, så kan man inte vinna jackpotten. Det står jag för!
Det jag däremot funderar över är "om den jag tycker om inte vågar satsa, är hon rätt för mig då"?
Vågar hon inte satsa, så strider det mot vad jag själv anser är självklart. Däremot så kan jag heller inte tvinga på henne att ha samma uppfattning som jag. Det får mig att känna mig mindre värd, fast jag vill inte att hon ska tvingas till val.
Varför har jag svårt att prata om känslor, när jag pratar öga mot öga?
Det är något jag alltid funderat över, jag kan prata med någon på msn, sms eller mail (you name it). Dock så har jag svårt att prata med någon öga mot öga. Jag kan säga till en person att jag tycker om den. Jag kan säga om jag har intresse för den personen. MEN alltid, ALLTID! På ett skämtsamt sätt, eller att jag flörtar med någon på ett skämtsamt sätt. Jag har svårt att vara seriös... Troligtvis för att jag är rädd för att visa mig sårbar inför andra. Jag försöker alltid bygga upp någon självsäker personlighet. Att inte visa mig svag, utan lite smått självgod och stark person.
Det jag funderar mest är, varför finner folk mig intressant? Vad gör att mitt dryga självgoa jag, blir intressant?
Känns bara som att min värld faller samman. Allt detta med känslor och kärlek... Varför inte bara ge upp? Då kommer jag aldrig såra någon, ej heller bli sårad..
"Världen faller samman, precis som en dröm vid första tuggan."-Rasmus lönfeldt
hmm.. Jag tyckte det var ett bra uttryck! Nu myntat som mitt!! MOHAHAHAHA! hrm... seriös nivå var det..
//Monster
Varför ska detta med känslor vara så svårt?
Jag förstår faktiskt inte, varför det är svårt. Jag försöker finna anledningar och det enda jag kommer fram till är: Känslor är svårt för att vi ska kunna finna, det rätta, det som verkligen känns bra. Det som är det slutgiltiga, vad vi finner är bäst. Jag har själv alltid sagt att om man inte vågar satsa, så kan man inte vinna jackpotten. Det står jag för!
Det jag däremot funderar över är "om den jag tycker om inte vågar satsa, är hon rätt för mig då"?
Vågar hon inte satsa, så strider det mot vad jag själv anser är självklart. Däremot så kan jag heller inte tvinga på henne att ha samma uppfattning som jag. Det får mig att känna mig mindre värd, fast jag vill inte att hon ska tvingas till val.
Varför har jag svårt att prata om känslor, när jag pratar öga mot öga?
Det är något jag alltid funderat över, jag kan prata med någon på msn, sms eller mail (you name it). Dock så har jag svårt att prata med någon öga mot öga. Jag kan säga till en person att jag tycker om den. Jag kan säga om jag har intresse för den personen. MEN alltid, ALLTID! På ett skämtsamt sätt, eller att jag flörtar med någon på ett skämtsamt sätt. Jag har svårt att vara seriös... Troligtvis för att jag är rädd för att visa mig sårbar inför andra. Jag försöker alltid bygga upp någon självsäker personlighet. Att inte visa mig svag, utan lite smått självgod och stark person.
Det jag funderar mest är, varför finner folk mig intressant? Vad gör att mitt dryga självgoa jag, blir intressant?
Känns bara som att min värld faller samman. Allt detta med känslor och kärlek... Varför inte bara ge upp? Då kommer jag aldrig såra någon, ej heller bli sårad..
"Världen faller samman, precis som en dröm vid första tuggan."-Rasmus lönfeldt
hmm.. Jag tyckte det var ett bra uttryck! Nu myntat som mitt!! MOHAHAHAHA! hrm... seriös nivå var det..
//Monster
Kommentarer
Trackback