Jag vill finnas där, kunna hålla om dig, säga att allt ska bli bra. Dock finns det saker som hindrar. Saker som gör att det inte skulle se bra ut. Om du bara visste, om du bara förstod för en stund, vad som egentligen försigår i mitt huvud. Vad jag tänker när vi pratar, vad jag funderar över när jag ser dig och ger dig mitt varma leende.

Jag har kunnat, önskar jag kunde ännu. Måste försöka, det var så praktiskt. Bara slippa allt, slippa känna, slippa bry sig om allt som händer. Bara trycka undan och dra en gräns. Hålla mig borta från allt annat. Alla känslor, alla tankar. Bara bli mig själv igen. Bara låta allt driva bort. Jag önskar, så mycket men det hjälper inte att bara önska.

Jag har kunnat styra, över mina känslor. Förmågan att trycka bort det jag känner, trycka bort intresse för folk. Jag har alltid varit sådan, Iallafall i förhållanden, att jag håller mig till den jag är tillsammans med. Det har funkat jämt! Det var så skönt, för jag behövde aldrig tvivla, märkte jag att jag blev intresserad, så trängde jag bort allt. Lät bli att överhuvudtaget tänka tanken..

Problemet, troligen det som gör det svårt, är att jag inte är upptagen. Jag är singel, jag vill ha någon hos mig. Men vill inte ha någon bara sådär, utan någon som jag verkligen känner att jag tycker om. DOCK! Det får vara slut nu. Jag orkar somsagt inte med allt detta, jag ska göra allt i min kraft, för att slippa detta. Bara vara vänner... Det är det jag suktar efter. Det är det som händer nu. Bearbeta, trycka bort och förtränga.

Jag kommer alltid finnas där för dig. Men inte på detta sättet, inte längre. Vem vet, kanske i framtiden, men inte nu.

Din axel,
När du behöver gråta,
Din famn,
När du behöver en kram.
Ditt öra,
När du behöver prata.
En sann vän,
Finns här alltid!
Inget mer,
Som det är nu.
När du vet,
Då pratar vi framtid!


//Monster