Jag har ordning, när jag har min underbara freja här. Allt för att min lilla skatt ska ha det bra. Jag gör allt för att hon trivas och må bra. Hon verkar också må riktigt bra när hon är med mig. Det gör mig glad... Gör att jag känner att jag har kontroll, att jag har den ordningen. Det är då "Det kan va så bra".


FAST!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, när hon inte är här. Inte finns här och får mig att känna att jag behöver göra det bra för henne och mig. Jag hatar känslan av ensamhet. Även om jag aldrig riktigt är ensam, så finns det ingen som jag bara kan falla tillbaka till. Ingen som jag verkligen vet vill sjunka tillbaka i min famn och bara sjunka in i varandras ögon. Det finns ingen nu, förhoppningsvis någon gång. Att det ska träda fram någon, som håller om mig och mig säger det blir bra. Som tröstar mig när det behövs eller som söker tröst hos mig. Någon som verkligen trivs hos mig och kan ge mig en helhet.

Just nu sjunker jag,
Djupare och djupare,
Jag omringar bara mer,
Mer och mer.

Sanden når mig till bröstet,
Snart vid halsen,
Ska du komma snart?
Ska du dra upp mig?

Du som är den,
Den som är min,
Min som en del av oss,
Du som räddar mig.

//Monster