Vad är detta, vad händer. Den börjar komma. Det är inte likt mig, inte likt alls. Jag blir inte svartsjuk, det är bara inte jag. Men nu är jag det. Sitter och känner hjärtat i halsgropen. Tårar som vill komma ut!

Vem hon är?
Det är hemligt.

Varför?
För att det är bara i mina tankar, som det kan bli hon och jag.

Borta är hon nu iallafall. Borta med han, inte bara det, utan länga också. Jag gör allt för att stå ut.

Varför känner jag såhär? Det finns ingen mening med det.

Hjärtat gör ont, det värker av saknaden. Värker för att jag inte kan vara med henne. Jag trivs för bra med henne, på tok för bra. Dock så är det såhär. Man kan inte alltid få som man vill.

Som titeln säger, ondskan sprider sig. Ondskan är min svartsjuka, som blir till ilska, sorg och tomhet. Bara en vecka, sen är hon hemma igen. Sen får jag träffa henne. Frågan är bara, känner hon som jag? Skulle hon vilja vara med mig istället för han? Kommer jag någonsin vara värd det?

Jag kommer nog aldrig få reda på det. Allt jag kan göra är att hoppas.

Monster känner förtvivlan, vrede och sorg. Monster vill inte känna, men behovet av henne är för starkt.

//Monster