Att komma hem är nog det värsta som finns. Det är först då som man verkligen inser hur ensam man egentligen är. Känner mig patetisk, tom och sorgsen.

Visst jag har två katter, men det räcker inte, det fyller inte ut tomrummet. Att sedan sätta sig ensam och göra något. Det får mig att känna mig, värdelös. Att bara vara ensam, inte ta mig ut och träffa någon.

Att sedan lägga sig i sängen, det känns bara tomt. Det skulle vara så skönt att ha någon speciell där, Någon som betyder.

Det är så det är, monstret är patetisk och värdelös. Jag gör heller inget för att ändra på det. Så, det är mitt egna fel. Fast, vissa saker kan man inte ändra på. Vissa saker får faktiskt någon annan ändra på för att det ska funka.

Monster är och förblir ett monster. Tills någon svänger förbi och stannar.

//Monster