Oavsett hur mycket man längtar efter något kan man aldrig vänta för länge...

BULLSHIT! Är det rätt sak man längtar efter och det är något man verkligen vill ha Så visst. Fine det kan jag ta. Men om det inte är det, så kan man längta för länge. Problemet här ligger i att man kan längta efter något som inte alls är rätt. Som kanske inte kan hända. Då, då kan man längta för länge. Fast det är oftast då man inte kan sluta längta.

Varför ska det vara så? Varför ska omöjligheten alltid vara svårast att sluta längta efter?

Antagligen är det så, för att vi vet att det är omöjligt. Därför längtar vi för hoppet om att det ska ske ett mirakel. Det händer ju mirakel här och där. Ibland kommer verkligenheten ifatt oss, och vi längtar ännu mer. Just för att sanningen är så hård och svår.

Det som nästan alltid förekommer i vår längtan efter saker är tårar. Det är väldigt sällan vi har en stark längtan efter något, utan att fälla en tår när vi kommer på hur lönlöst det kan vara. Det kan även hända att vi får för oss att den är lönlös utan att det är det.

Det svåraste är när vi förlorar någon kär. Det är då vi börjar längta efter saker som vi kansle stört oss på. Små saker som gjort den personen till den vi älskar. Det kan vara små saker, som ett sms som frågar hur det är. Tjat om telefonsamtal som man egentligen inte orkade med. Just de där telefonsamtalen som egentligen inte ledde till något speciellt, mer är det som man vill stå ut med, bara för att få höra rösten igen.

Jag längtar efter min mormor, som gick bort för drygt två år sedan. Jag längtar efter att få höra henne hosta, hennes tjat om att det är dags att lägga sig. Längtar efter att se henne hålla på i kolonien. Längtar efter att få känna cigarett lukt från hennes cigaretter. Eller hur hon sitter livrädd i bilen när någon annan kör.

Alla har vi en längtar, men allt har sin tid och plats. Jag tvivlar inte på att jag kommer få träffa min mormor igen. Jag vet att i efterlivet kommer vi alla träffas igen, FÅr prata om allt som hänt. Leva tillsammans i en värld fylld av mirakel. För det är det efterlivet är. Ett mirakel.

Jag må vara ett monster, utan en andra hälft som gör mig till en människa igen. Jag är ett monster som längtar, en dag kommer jag få det jag längtar efter. Allt har sin tid och plats. Men monstret kommer alltid leva vidare!

//Monster