Under mycket funderingar och diskussioner med andra, så har jag lyckats kommit fram till att jag faktiskt "Älskar mig själv". Visst jag må se dystert på mitt liv, men vem gör inte det när man är singel. Jag har min solstråle, men vad gör jag när hon inte är här?

Att älska sig själv är faktiskt en viktig del för att man ska kunna komma ut i livet. Är du inte nöjd med dig själv? Hur har du då tänkt dig komma ut i livet? Vem ska kunna se dig för den du är? Vem ska kunna älska dig, när du själv inte tycker om det du ser i spegeln?

Visst man kanske inte alltid är nöjd med sig själv. Vad gör det? Det finns nog ingen som är nöjd med sitt utseende varje dag. Finns nog ingen som är riktigt nöjd med sitt liv varje dag heller. Vissa dagar är helt pyton det förstår jag. Jag kan även förstå att man sminkar sig, rakar sig eller helt enkelt ändrar sitt utseende. Just för att man tycker att man ser bättre ut så.

Jag har alltid tyckt att de som sminkar sig är falska personer. Just för att de inte levererar sig själva, de skapar en falsk "vara". Typ som att paketera en panpizza i en gorbys förpackning och viseversa för er som gillar panpizza mer. Jag har dock aldrig riktigt tänkt på att det är nästan samma sak med oss killar. Fast vi har ju vårat skägg. Visst vårat skägg är naturligt, men det tar oss kortare tid att gå från "Hobo" till "Hunk".

Jag har nog aldrig i hela mitt liv kännt att jag älskar mig själv. Jag har alltid funderat på vad folk tycker, brytt mig vad tjejer säger. Visst smakråd är en sak, men att fixera sig exakt efter vad folk tycker är inte riktigt samma sak. Jag kan nog faktiskt säga, att när jag är rakad på mitt sätt, så känner jag mig nöjd, jag gillar det jag ser i spegeln. Skulle det nu vara att en tjej, som jag går ut med, inte gillar mitt utseende så är det synd om henne. Kan hon inte ta mig för detta så får det allt vara.

Nu säger jag visserligen inte att jag kan ragga på vem som helst. Jag tror däremot att så länge som jag själv accepterar mig själv för den jag är, så kan jag leverera "varan" bättre. Jag kan ju inte "sälja" mig själv, om jag inte tror på att jag är det folk är ute efter.

Min slutsats är, jag älskar mig själv, jag har en underbar dotter, min ögonsten, MEN jag är inte nöjd med mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs med emellanåt, för lite tid med ögonstenen. Jag har ingen att dela min glädje och sorg med. Men jag kan iallafall säga att om vi skulle gå ut någon dag, så skulle du kunna välja vilken brud som helst, och jag skulle kunna pröva att få hennes nummer.

Ni som nu läser allt detta får gärna, om ni nu förstår hur jag menar, skriva en kommentar om hur just NI ser på er själva och erat liv.

/Monstret