Det var i fredags kväll, jag försvann över till en vän. Kommer fram till porten lite senare än sagt, för barnen inte somnat innan, skickar ett mess. Där skrev jag "pfft, porten är låst..", får ganska snabbt svaret "kommer". Straxt efter kommer hon och öppnar dörren, vi kommer in och sätter oss i soffan.

Planen var att vi skulle kolla på film, istället så pratade vi och små kollade på tv4 filmen. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, det var så skönt att bara vända sig till någon. Visst jag har andra jag kan vända mig till I know. Dock detta var helt utan att känna något, inget speciellt pirr i magen eller något som drar mig till personen. Utan helt ren vänskap.

Att någon som jag överhuvudtaget öppnar upp mig för någon så, brukar oftast bara betyda en sak. Men i detta fallet gjorde det inte det. Att bara sitta ner och prata, vänner emellan, utan några känslor. Helt underbart.

Jag kom dit till ca 21.30, tv4 filmen började strax därefter. Vi pratade igenom hela filmen, förutom mot typ slutet. Då summerade jag typ någorlunda lite olika saker om filmen och vad som försegick just då. Så säger hon "Va?! Hänger du med i filmen?". Konstigt nog så av de små snuttar som jag kollade på tv:n när vi satt och pratade så gjorde jag det.

Film med prat, skratt och gamla minnen från tidigare liv. Fyllde våran fredagskväll och lördag morgon. Jag var hemma strax efter 3. Då hade vi lyckats "sett" två filmer, varav jag hängde med i typ båda, hon lika förvånad.

Det lugnet jag hade hos henne, den tryggheten jag kände. Det var något som jag kännt förut, som slutat på ett helt annan sida än det gjorde. Gör jag framsteg som person att inte förälska mig i denna trygghet? Eller förändras min personlighet igen?

Jag anser personligen, att jag gör framsteg. Det är ett stort steg för mig. Att bara vara, att finna en lugn plats på detta sätt. Det har inte hänt förut, det har alltid gått andra vägen. Tidigare kvinnliga-vänner har vänskapen oftast börjat med att jag blivit kär i dem. Aldrig när jag varit tillsammans med någon, då har det gått att prata med andra om allt. Det är bara något konstigt med mig, när jag inte är i förhållanden.

Denna kväll har iallafall gjort att jag, känner mig mindre som ett monster. Jag känner mig nöjd eller glad... Jag känner att jag är lite mer "normal" än innan.

Nästa gång, kommer jag skriva om något, som inte står skrivet i sten.

Jag är och förblir ett monster! När jag väl krossat ditt försvar, blir jag bara ett lite gulligare och gosigare monster. But monster is all there is!

//Monster