Något, som inte är hugget i sten
Jag har alltid trott, fram tills för ca ett år sedan, att mitt liv var bestämt. Att jag hade hittat det jag sökt, att jag hade min plats här i livet. Det var som att allt som hände från den dagen jag träffade just henne, var allt hugget i sten. För ett år sedan blev jag motbevisad. Vi kom överrens att det inte skulle vara vi. I dagens läge, börjar jag fundera, påm om livet är mer som vi själva formar det. Det finns inget som är hugget i sten, oavsett löften och tankar. Jag funderar över saker jag lovade min f.d om hur jag absolut inte skulle bli tillsammans med denna personen, eller att jag lovar vänner/släkt att jag ska komma och hälsa på. Men jag kan inte garantera till 100% att jag kan göra det.
Känslor är inget man styr över, man träffar andra människor, umgås och känslor frodas. Ibland växer de och slår ut till en vacker blomma. Dock ibland till en irriterande törn. Känslor går verkligen inte att styra, det är hjärtat som säger vad som är rätt just då, och vad som är fel. Vi måste då lyssna till vårat hjärta. Jag tror det var det som hände för 1 år sedan. Vi började verkligen lyssna till våra hjärtan, se vart det tog oss. Hon fick arslet ur vagn och började plugga. Jag lyften på röven och tog truckkort.
Man gör inte alltid bra val, därför har man vänner som stöttar en oavsett valen man gör. Vänner är förstående och visar kärlek för att lyfta upp den dåliga stämningen.
Genom livet kommer vi alltid ställas inför svåra val. Det är då vi måste våga satsa, gör vi inte det, så kan vi förlora någon som betyder mer än vad våra ord kan beskriva för varandra.
Det som inte är hugget i sten, kommer heller aldrig hända. Något, som inte är hugget i sten, det är livet. Om då inte livet är hugget i sten, så kan inget vara det. För vad vore världen utan livet. Just det, livlöst. Om då världen blir livlös så finns det ingen som kan lova saker, ej heller någon som kan hålla löften. Då kan inget bli skrivet i sten.
Det jag försöker säga är att, det är ett ganska dött uttryck. Oavsett hur mycket man planerar, så kan det inte vara skrivet i sten, det kan alltid hända något. Detta något kan göra att stentavlan spricker.
The best thing about a day,
There's always a tomorrow.
Jag är säker på att jag hört det från någonstans, vet dock inte vart. Bra uttryck iallafall.
//Monster
Vackert skrivet, poetiskt och väldigt ärligt och sant! Du har mognat i ditt skrivande märker jag sedan jag började följa din blogg.. =)
Jess skrev:
Det är ju så, att det enda vi kan vara säkra på är att vi föds och att vi dör. Ingenting kan kanske vara hugget i sten, men vi får inte låta bli att sluta avtal och lova saker, måste fortsätta lita på varandra. Jag måste lita på att du alltid kommer att vara min vän, samtidigt som jag vet att det är nästintill omöjligt löfte att lova. Saker kan hända, jag kanske flyttar någon gång och vi kanske glider ifrån varandra, men att veta vilka intentioner som finns, det hjälper väldigt långt! Jag vet att idag är vi vänner, och då ska jag leva efter de premisserna ända till den dagen då det inte längre stämmer, så som du beskriver med Linnea. Ni lyssnade på era hjärtan och visste att ni skulle gå vidare, men innan dess levde ni så gott ni kunde efter vad ni visste - ni älskade varandra. Sen är det viktigt att återpröva sina beslut. Att inte bli bekväm och fortsätta med något av vana för att det bara flyter på, utan att ibland utvärdera saker och ting.. Men så vet ju vi också att vi kan lägga saker och ting i Guds händer och lita på att allt ordnar sig till det bästa..! Glöm inte det! =) Kram!
Jess skrev: